Världens oskuld vilar
På det stora bålet
Genom allt, som andas
Går en iskall rysning
Blodröd sjunker solen
Fjällens skuggor växa
Och i askens krona
Susar tidens höst
Gudar stumme bida
Kring den bleke Balder
Fimbulnatten nalkas
Nu må bålet brinna!
Himlens fäste mörknar
Oden Fattar facklan
Ännet, skumt av sorger
Sänkes mot hans bröst
Nu är ändad varje
Hugfull hjältehärnad
Människobarm skall avla
Endast onda uppsåt
Stark skall niding stånda
God i länkar ligga
Tills att suters låga
Över världen far
Som i dvale domnad
Dröjer vise fadern
Gudens tanke grubblar
Över mörka gåtor
Dyker ned i djupen
Efter dolda runor
Lyssnar ned i andens
Urgrund till ett svar
Fann den vise fadern
Vad han fjärran letat?
Oden till Balders Änne
Viskar till den döde
Vad ej Valhall vetat
Helig tystnad följer
Fridlös fasas verop
Och som orgeltoner
Svävar genom skogen
Odens högsta aning
Världsförsoningslöftet:
Livets strid har mening
Djupsta fall har törst