Pappa, hur var det förr?
Berätta hur allt var förr.
Det säjs ingenting, det skrivs ingenting;
Hur var det egentligen förr?

Då hade vi ett respekterad namn
Då var jag stolt över mitt fosterland
Man kände till oss vida omkring;
Snart vet man ingenting
När Sverige talade så lyssna man
För alla visste att det vi sa var sant
Att säja ifrån var en filosofi
På mäster Olofs tid

Då var vi tredje världens store vän
En ständig förkämpe för friheten
Vi sände pengar vida omkring;
Snart ger vi ingenting
Det vackra ordet solidaritet
Fick då en innebörd som var konkret
Att hjälpa till var en filosofi
På mäster Olofs tid

Då krävde folket av ministrarna
Att hålla löftena til väljarna
Att värna ordet demokrati;
Snart värnas ingenting
Den gången såg man som en självklarhet
Att ansvar förutsätter ärlighet
Att hålla ord var en filosofi
På mäster Olofs tid

Den gången drog sej inte medierna
För att ta upp dom stora frågorna
Dom ville vara ett med sin tid;
Snart vill dom ingenting
Den gången tilläts journalisterna
Gå ut och engagera männskorna
En hög nivå var en filosofi
På mäster Olofs tid

Då blev man uppmanad att tänka stort
Och att förstå att allting hör ihop
Att se att världen är som en ring;
Snart ser man ingenting
Den gången eldades miljonerna
Till att förverkliga visionerna
Att ha en dröm var en filosofi
På mäster Olofs tid

Den nya tiden kom en kylig natt
Ingen har nånsin sett en natt så svart
En natt som alla människor minns;
Sen minns dom ingenting
Så låt mej säja till dej, lilla vän:
En kula drev oss in i tystnaden
Med det var aldrig filosofin
På mäster Olofs tid