Hennes hjärta slog hårdare för varje sekund Skalet höll emot som aldrig förut En vägran till var allt detta har sin grund Skalet höll emot men stora bucklor buktar ut
Inte nu kanske senare och aldrig förut Som en blomma som aldrig slagit ut Om en längtan som aldrig fött ett beslut Om en längtan som aldrig tagit slut
Med fötterna så långt under markytan Och ändå bärare av ett rotlöst hjärta För svårt att ta sig upp och ändå veta Att skönhet kommer ur smärta
Och jag önskar jag kunde dra dig upp därifrån Men ingen annan utom den ende kan Och jag önskar jag kunde dra dig upp därifrån Min tunga kan aldrig klä i ord att min låga är sann
Och jag ska aldrig mer vara rädd att visa mig vek Aldrig mer med hot försöka bevisa min kärlek
Så låt dig träffas i hjärtat låt det få blöda Om jag kunde skulle jag ta tillbaks de ord som var döda Om hans liv fick bli din föda Om ditt hjärta fick blöda
Vilket val du än tar Står jag kvar
Möt mig vid fridsfurstens fötter Jag har ingenting utom det som är mina rötter Möt mig på knä framför hans fötter