Herr silfver han var en riddareman, Han fÀste en mö uti frÀmmande land. De levde tillsammans uti Ärena sju Och barnen hon födde en och sÄ tu.
Sen döden kom uti deras gÄrd, Fru silfver hon blev lagd uppÄ den svartaste bÄr Men faderen snart Àktar en ny mor till sin gÄrd. Den ena hon sparkade den andra hon slog, Den tredje hon tog uti hÄret och drog. Barnen de flydde sÄ kammaren dit moderen lÄg.
Den ena grÀt tÄrar den andra grÀt blod, Den tredje grÀt mor ur svartaste jord. -pÄ griften min hörs klagan, pÄ griften hörs grÄt. Fru silfver frÄn himmelen nedstiga Och sÄ Äter till sin gÄrd hon gÄ Och ute sÄ för henne styvmoderen stÄ.
-efter mig jag lÀmnat bÄde Äker och Àng Men barnen de tvingas svultna i sÀng. Efter mig jag lÀmnat bolster sÄ blÄ Men barnen de ligga pÄ stickor och strÄ.
-vill du nu ej bliva Barnens mor sÄ blid Skall jag lÄta dig i helvetet lida och bli.
-jag ryser och jag bÀvar. Aldrig era barn skall lida nÄgon nöd, Jag hÀr nu lova och hÄlla det till min död.
-mÄ dÄ ormar frÀta bÄde hjÀrta och barm Om jag sedan gör de smÄ nÄgon harm. För aldrig skall jag vara strid mot din slÀkt SÄ visa dig aldrig mer i sÄdan drÀkt.
Och fru silfver hon lÀmnar BÄde trygghet och hopp Och far sedan Äter till himmelen opp. Sen styvmoderen tager sina barn i sin famn Och nÀmner dem alla vid hjÀrteliga namn.