Forsarna sjunger med strömmar av silver
i tjärnen den dunkla där finner vi tröst att vörda dig
facklor på berget som brinner som irrbloss
folket de vandrar i lögn

sirliga ådror, de falska, de tunga
krossa och svära med nävar av hamrat glödgat järn
korparna svävar i gråtmilda gåtor
gråstenen flyter som vin

sargat var trädet som siar om död
lindormen slingrar sig ned
dräpa din fader och skända din jord
ur trolldomens sköte vi föds

drypande kväljande käftar i skuggor
spjuten de slungas som vredgade blixtar ned från skyn
klangen från lurar som ekar bland bergen
varslar om månghövdad hämnd

ringar som hävdar sitt arv
ingen må finna sin dröm

led dem in i vår värld
känn dess hunger i svartbränd jord
en börda grym, en vilja svag
se dem härja med svekets hand

trolldom
fri lejd i vår sorg

det ofödda barnet i kvedet så ruva
sporde om tingen från talande djur med tankegarn
härska och värja i tidernas skymning
sinnen begynner att födas