Med sorgsen ton jag sjunga vill Om ett förfÀrligt under Du som det hör mÀrk noga till Och minns det alla stunder Vid Gibbau by vid Penne strand I Pommern i det tyska land sig denna saken hÀnder
En fattig bonde bodde dÀr och barn han hade mÄnga Som gjorde honom stort besvÀr om bröd han nödgas gÄnga Den Àldsta dottern av sin far samt mor och syskon avsked tar och ger sig ut att tjÀna
En tid dÀrefter hÀnde sig att fadern hennes dödde och modern som sig ömkelig pÄ kÀpp och krycka stödde bad dottern som var tÀmligt rik till graven hjÀlpa faderns lik som barnslig plikt befaller
Hon svarte det gÄr mig ej an Ej för mig skuld det bringar Begraven hur i vill och kan Men jag mitt mynt ej skingrar Hur jag gÄr klÀdder var man ser Stor sak vad grav man gubben ger Ej dÀrom nÄgon sköter
DÄ hennes fru slik hÄrdhet sÄg Hon mera Àdelt tÀnkte Hon var barmhÀrtig i sin hÄg Hon mat och pengar skÀnkte Dess fru gav henne tvenne bröd att ge sin mor som led stor nöd och sÄdan hjÀlp behövde
NÀr hon ett stycke hade gÄtt och harmsen brödet burit Sin frus barmhÀrtighet försmÄtt och argt pÄ modern svurit kom hon dÀr vÀgen oren var tÀnk vad för medel dÄ hon tar att fina skorna spara
DÀr fanns ej sten dÀr fanns ej spÄng varpÄ hon kunde kliva GÄ kring blev vÀgen alltför lÄng ej vill hon smutsig bliva DÄ lÀgger hon de bröden sÄ att hon pÄ dem kund torrskodd gÄ men straffet resan stÀckte
Dess fötter fastnar genast kvar dÄ hon pÄ brödet trÀder PÄ benen hon förgÀves drar hon bannar svÀr och hÀdar Ty som en stor och jordfast sten orörlig stÄr ock hennes ben i marken synes fasta
Hon ropar dÄ jag usla barn försmÄtt min moder snÀlla har sjÀlv mig snÀrjt i syndens garn det fÄr jag nu umgÀlla Om hjÀlp hon tigger varje man de bjuda till men ingen kan dess fot frÄn marken röra
Ej kunde hon de sista ord med bruten röst framföra förrÀn den eljest fasta jord begynte sig att röra Hon knÀppte sina hÀnder ihop och sjönk sÄ neder i en grop som henne strax betÀckte
I mÀnniskor betÀnken er högfÀrden lÄten fara Och girigheten som man ser Àr och en farlig snara LÄt pigans ofÀrd varna er frÄn synd och flÀrd allt mer och mer och frÄn högfÀrdig levnad