I tjugo Är han levat med sorg och smÀrta stor I dunklet av de mörkas dom, ett liv i rÀdsla bor Ty bistra vindar klagade den natt han föddes fram Med sorg och skam en moders grÄt "Du bÀr ett odjurs namn"
Förpassad till ett liv av svek, ej kÀrlek kÀnnas vid I skogars famn han vilat har, i dyster, evig tid Och den ej mot honom ler, ty mörkret Àr hans kall Hans trolska hÀnder famlar i den svarta ondskans hall
Jag ser hans sorg, jag ser hans jakt fast han grÄter skÄdas lögner var pÄ vakt I ondskans borg, som helgon sagt Àr det ingen som förlÄter - kÀnn förakt
Nu stundar tid av faders arv av trolldom och magi Hans över söker villebrÄd i mÀttat raseri Den store mig har givit guld han talat till mig har "I svarta salar vÀntar jag pÄ trohet frÄn envar"
Guldet bringar lycka mÀttar munnar dukat bord I glömska faller priset till den dag du lÀmnar jord Solen skiner aldrig med; ty mörkret Àr ert kall Hans trolska hÀnder famlar i den svarta ondskans hall
En evighet av klagan följer sjÀlens sista dans Av ont begÀr av lÀttja i dolda binds en krans I mörka hÄlor brinner ljus vars liv har knutits Ät Biten blir din Änger nÀr du ensam ror hans bÄt