Sofi körde i vansinnesfart genom natten och hon grät
Och hon skrålade med så gott hon kunde till sånger från förr
Och hon hade ringt sin syster och sagt att ”nu har allt brakat ihop igen och jag måste få komma till dig”
Och i mitten av natten möts dom i blåsten och kramas så som systrar gör
Och sofi hon skakar som ett löv och säger ”fan jag snorar ju ner din tröja”

Ditt hjärta måste gå sönder och sömnlösa nätter och tårar väntar
Ditt hjärta måste gå sönder och att blunda och ducka hjälper inte nu
Men efter regn kommer alltid sol och smärtan gör att du känner att du lever
För alla hjärtan måste gå sönder ibland

Så systrar sover tillsammans igen och dom pratar och dom viskar hela natten
Om tonårshångel och pallad frukt och livet dom försöker leva idag
Och dom borstar varandras hår och sofi säger att ”dom säger att man inte kan välja sin familj
Men jag tror fan inte ens man kan välja vem man ska älska!
Jag menar hur skulle jag inte kunna älska honom?”