Det var den underligaste av saker NÀr hon kom genom regnet som en Àngel pÄ vift Och var det nÄt som jag behövde sÄ var det en Àngel pÄ vift För jag hade aldrig kÀnt mig sÄ fel Som jag gjort det hÀr Äret och den hÀr festen var bara Ànnu ett fel Tills hon kom genom regnet och drog sin hand genom mitt blöta hÄr och sa
Du kommer aldrig mer vara ensam Aldrig mer den dÀr hemska kÀnslan Ingen kan nÄnsin nÄ oss hÀr Du kommer aldrig mer vara ensam Aldrig mer den kÀnslan
SĂ„ vi lĂ€mnade festen och körde i hennes bil Genom natten tills vi stannade vid en sjö Och dĂ€r gjorde vi allt det snuskiga i det blöta grĂ€set Medan solen gick upp âjag Ă€r sĂ„ trött pĂ„ mina vĂ€nner och allt vi alltid Gör och allt vi aldrig gör Jag vill slita av mig mitt liv som en t-shirt och Köpa mig ett nytt med nĂ„gon som digâ
Och vi höll ihop hela sommaren och hösten Sen blev det som det brukar bli En skitsak vÀxte till nÄgot stort Och vi brÄkade om saker ingen av oss förstod Och nu Àr det sommar igen och sÄklart kan jag Inte lÄta bli att sakna dig NÀr jag tÀnker pÄ hur vacker du var DÄ du kom genom regnet och sa