Jag trodde mig vara beskyddad Då gitarren låg i mitt knä Jag spelade tyst för mig själv Och tillät mig vara disträ Jag trodde mig vara beskyddad Med gitarrens kropp mot min Beskyddad av högsta instans Då ljudet vibrerade mjukt, mot mitt skinn Befriad från formaliteter Med gitarrens hals i min hand Handen sökte sig fram Att treva är sällsamt ibland Och allting fick bli som det ville Allting fick bli som det blev Jag trodde mig vara beskyddad Mitt i en värld som är skrämmande skev
Och ingen censor stod i dörren Till mitt undermedvetnas land Jag tillät mig vara försvarslös Och tjusade av avgrundens rand Och mitt undermedvetnas kurirer Sprang ostört emellan okänt och känt Och jag gjorde just ingen skillnad På sånt jag upplevt och sånt som kunde ha hänt Och jag vaktar inte min tunga Men låter orden bli få Då människor ställer mig frågor Men utan viljan att förstå Och jag besitter nog viljan Men tvivlar på att jag kan Men viljan att förstå Kanske det närmaste, vi kan komma varann
Jag vet inte om du var vaken, där du låg i rummet intill Jag spelade tyst för mig själv Jag spelade som jag själv vill Min trasiga stol var en tron Och jag tyckte mitt huvud var krönt Då var jag drottning av natten För mitt i en iskall värld Fann jag någonting skönt Och ingen censor stod i dörren Till mitt undermedvetnas land Min känselförmåga förhöjdes I läpparna och min hand Det var som jag kunde förnimma Någonting jag tidigare inte märkt Och vad det än var, och vad det än gjorde Så lämnade det mig påtagligt stärkt Jag trodde mig vara beskyddad Med gitarrens kropp mot min Beskyddad av högsta instans Då ljudet vibrerade mjukt mot mitt skinn Dom tankar jag tänkte var klara Men ledde just ingenstans Jag hade gitarren i knät Och var bara glad att jag och gitarren fanns