Jag satt fattig som en lus i mitt omoderna hus till klockan tre varenda natt Jag var en ung rebell kvll efter kvll Jag var en gud som kikna av skratt Sa nn sitt! sa jag st Sa nn stopp! sa jag g Jag stod vid sidan om med min grimas Sa nn kften! s skrek jag Sa nn lova! s svek jag allt fr att hlla min frihets bas Nr Nixon bomba Hanoi den dr julen gick jag med dom andra till Amerikas ambassad Annars skydde jag marscher och makter och mten som ville mrklgga sinnet och hindra en grabb att va fri och glad
Jag gick med ftterna bara mitt bland fllornas fara Jag var frsvunnen innan nn kom fram Dom sa: Ta dej i kragen men jag gav fan i lagen och mitt hr kom aldrig i nrheten av en kam Jag hrde solrosen sjunga nr ntterna var tunga Jag sg gryningen komma som lfte och hopp Jag kunde lyfta frn marken nr jag sprang genom parken och knde vingarna vxa fram ur min kropp Jag skrev dikter och snger under almarna Jag var Rimbaud i min egen apocalyps Jag kunde skratta t en hippie och grta t en progg och sparka en vnsterpuritan i hcken och klippa av en sidenslips
Vi var berusade Vi var frlskade Vi var frtvivlade frbannde frsummade Vi kom frn hem och borg Vi kom frn gator, torg Vi var p rymmen frn allt som var stelt och kallt Som ville ha oss ner p kn
Vi sa: Ett land vars ungdom inte gr uppror r ett land som det r synd om Och vi sa det p ett stt som drp av svett Vi sa: Finns det liv efter dden s r det hitom Dom tog oss ibland med batongen i hand frskte banka oss till lydnad och hut Men i gryningen var v