Nu biter frosten igen och parkerna brinner som eld Och himlen över VÀsterbron Àr gaslÄge blÄ nu ikvÀll Jag ser ut över stan du Àr dÀr nÄnstans Ensam eller kanske i en annan mans famn
Ett hÄr som kastar till i vimlet utanför en affÀr Jag har sett det nÄgra gÄnger nu men du Àr inte dÀr En doft gÄr genom rummet en röst i en biosalong Ett brev som aldrig kommer en radio en sÄng
Jag lÀngtar inte lÀngre efter att ha dej hÀr men jag saknar dig Som om min sjÀl har gÄtt ifrÄn mej för att vara hos dej sÄ saknar jag dej Jag önskar att jag aldrig hade trÀffat dej dÀr SÄna som vi vet nog inte vad kÀrlek Àr men jag saknar dej
Nu lyfter dom bÄtarna ur kanalen, snart fryser fjÀrden till is Snart sjunker dom hÀr tonerna och taket ner i ett rÄkallt dis Folk dÀrute bryter upp och flyttar in frÄn smÄstÀder, skogar frÄn tristessens vinande vind Vi tar oss fram sÄ gott vi kan mellan dröm ochverklighet Vi blir vad vi vÀljer vi blir vÄr ensamhet
Jag lÀngtar inte lÀngre efter att ha dej hÀr men jag saknar dig Som om min sjÀl har gÄtt ifrÄn mej för att vara hos dej sÄ saknar jag dej Jag önskar att jag aldrig hade trÀffat dej dÀr SÄna som vi vet nog inte vad kÀrlek Àr men jag saknar dej
Den hÀr kÀrleken hÀnger kvar som en hemlös hÀnger kvar i en bar Stolarna pÄ bordet, alla har gÄtt Han sitter dÀr han sitter som om han inget förstÄtt
Som om min sjÀl har gÄtt ifrÄn mej för att vara hos dej sÄ saknar jag dej Vid ett middagsbord bland folk i en tunnelbanevagn dÄ saknar jag dej Som vintern saknar vÄren som den kloke saknar dÄren som en salva över sÄren som herden saknar fÄren saknar jag dej
NÀr jag kÀnner doften av Àpplena pÄ Södermalmstorg NÀr jag tyngs ner av en bröda pressas av en sorg som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill Àlska igen, att min kÀrlek inte rÀcker till Att jag Àr död för livet att det Àr över och förbi NÀr jag inte hittar nÄgonting som jag finner nÄn glÀdje i dÄ saknar jag dej