Jag heter egentligen John Lexell tills jag äntrar scen iförd laggårdsställ svär och snusar petar busar stolt tar fram min bult och blir Jånni Balle, mannen som är kult
Han är ett svin som står lågt i kurs för han säger sånt ingen annan törs När nån frågar hur jag vågar skita ut sån lort ja då gömmer jag mitt alter ego fort
Det var faktiskt Jånni Balle som sa Ja jag lovar det är sant det var inte jag Jag kan inte alls rå för det Jånni gör För gå, Jånni gå, Jånni gå, Jånni gå, gå, gå, gå, Jånni gå... Jånni går sin egen väg
Jag gör min stand-up i Folket Park med bejublade skämt om aids och knark Värst blir skriken från publiken när jag spår att Butt och Bert dricker heta hot-shots ut ur Lokets stjärt
Det var faktiskt Jånni Balle som sa Ja jag lovar det är sant det var inte jag Jag kan inte alls rå för det Jånni gör För gå, Jånni gå, Jånni gå, Jånni gå, gå, gå, gå, Jånni gå... Jånni går sin egen väg Gå, Jånni gå, Jånni gå, Jånni gå, gå, gå, gå, Jånni gå... Jånni går sin egen väg
Men jag ville bli aktör och få spela dramatik så därför fick Jånni dö och bli ett vackert lik Men då försvann den stora massan all glamour allt klirr i kassan och livet som statist blev jävligt trist
Då gör plötsligt Jånni... Då gör plötsligt Jånni Balle come-back allt det där om att han dog det var bara snack Jag kan inte alls rå för han aldrig dör För gå, Jånni gå, Jånni gå, Jånni gå, gå, gå, gå, Jånni gå... Jånni går sin egen väg Gå, Jånni gå, Jånni gå, Jånni gå, gå, gå, gå, Jånni gå... Jånni går sin egen väg