Jag sitter sÄ skrÀmd i min tvÄa och ser statens television. DÀr sÀger en tv-hallÄa godnatt till vÄr fria nation. Uti en otÀckt fata morgana ser jag Sveriges fana. Symbolen för vÄrt ideal, för sanningen, friheten, tro och moral. För jag tror fan dom sitter och valsar i KU-förhör och debatt. Mens vi stÄr med tvÀttade halsar, och inte begriper ett skvatt. Sen gÄr dom ut pÄ krogen och skrattar, Ät oss som inget fattar. Och undrar föraktfullt som sÄ, hur mycket vi godtrogna svenskar gÄr pÄ.
Min Nord, min fria Nord, mitt modersland du jordens lunga. Min Nord, min trygga Nord, det Àr de ord vi alla Àlskar sjunga. Vi sÀljer ej vÄrt land, mot rövarband stÄr vi upprÀtt, vÀgrar knÀa. Min Nord, min stolta Nord, tÀnk jag Àr gjord av Moder Svea. Inte konstigt att mÀnniskor klagar, ej kan skilja pÄ rÀtt eller fel. DÄ det verkar som vÄra lagar bara gÀller en del.
Fast kanske bÀst man lÄter dom ruffa, mygla, trixa, bluffa. Och stoppa sitt huvud i sand, för att bevara sin tro pÄ sitt land.
Alla kvinnor gÄr med hor, utom min kÀra mor. Ty hon Àr liljevit som snö, hon Àr oskuld och mö.