Du säger det står skrivet uti stjärnor och i ord Jag säger att vi är som en sinande flod Men frågan är om det är nån av oss som har rätt eller fel
Du har ju alla svar på alla frågor som jag har Men ändå kan jag inte blåsa upp i en fanfar Det är nåt i din förklaring som gör mig alldeles stel
Det är en rädsla alla har, är detta allt finns något kvar?
Den dagen solen stiger ner Den dan vi inte ses nå mer Så är det svårt att vara efterklok För mig som inte ber Men lika säkert som du ser Att livet är så mycket mer Så tar jag vara på det liv jag har För jag får inga fler
Samma dag du ser mig sakta vinka ett adjö Det är samma dag som jag lägger mig att dö Jag hoppas det är vackert och jag hoppas att jag ler
Det är så jag önskar att få sluta mina dar Jag vill inte va rädd jag vill va nöjd med det jag har Jag hoppas jag har levt mitt liv och inte önskar några fler
Då kommer jag att få ett svar, ett som jag redan tror jag har
Den dagen...
Jag kan inte se Om det kommer något mer Men du har alla svar Lik förbannat är du kvar Varför det?
Säger att du vet Att det kommer något mer Alla svar som du har Det är ingenting som tar Varför det?
Till slut så kommer nog mitt svar, på om det här är allt jag har?