Detta är berättelsen om kvinnan, fru "Parat"
För hon får till och med en arbetsmyra att verka lat
Hon putsar och hon fejar och hon städar nästan jämnt
För att inte stöka till bjuds aldrig någon hem
Och när hennes vänner ringer: "Kom, följ med oss ut!"
Så suckar hon och svarar: "Ja visst vore det väl kul"

refren':
Men jag har inte tid just idag
Nej, jag har inte minsta tid idag
Vi kan försöka nästa vecka eller ge mej nå't förslag
Men jag har inte minsta tid idag

Så kom den dagen hon mötte mannen i sitt liv
Men giftermål fick vänta för hon hade inte tid
Och när det var dags för henne att föda deras barn
Hon ringde till barnmorskan, sa: "Hemska värkar nu jag har
Vårt kärleksbarn är välkommet, ja, tveklöst är det så
Men om jag tar det försiktigt, säg, kan man vänta lite då?"

refren'

Men barnet kom till världen, växte upp och blev en man
Han ringde sent en kväll och bad: "Morsan, hjälp mej om du kan.
Allting går åt helvete, har pundat, flummat runt
Och snuten de är efter mej - har gjort en massa dumt"
Hon svarar: "Åh, min älskling, visst ska jag nu vara ditt stöd
För annars kommer detta faktiskt kunna bli din död"

refren'

Tiden går, hon lever nu som ensam pensionär
En stormig natt hon hör nå't utanför sin dörr, vem där?
Hon öppnar dörren, ser att farbror döden knackat på
Han väser: "Tiden din är ute, det är dags att gå!"
Hon svarar: "Just idag så har jag inte städat nog
Och vad ska alla säga om jag lämna det så och dog?"

refren'