En klocka slog två på den motsatta stranden
Tornen tog form mot den ljusnande randen
Gick vi där, du och jag, i vår oro
Och lust mellan tagg och syrén
Du var änsglig och du höll mej i handen
Skyldiga barn i den fuktiga sanden
Var det sista gången jag kände mej lyrisk
När jag sen gick hem i allén?

Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna flyger sin kos medan fröerna gror
Visa en vilsen på spåren mot gläntan där vindarna bor

Mitt fönster var solkigt av rök från fabriken
Och ljudet var jobbigt från stan och trafiken
Solen stod röd över tinnar och tak
Genom slöjan av sot och bensin
Vågen var grön och förgiftad var piken
Drömmen var blå och förträngda blev skriken
En vän blev besviken, en annan blev luttrad
En annan drog ner en gardin

Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna flyr men dom finaste fröerna gror
Visa en vilsen på spåren mot gläntan där vindarna bor

Min kind var förgråten, min bild var förgäten
Hösten blev lång och min visa förmäten
Rösten blev död och min blick blev förhärdad
Och natten var ensam och kall
Tung var min vandring men tunga var fjäten
Det som var glömt hann ikapp och tog täten
Och stormen drog fram över bräckliga blommor
Innan sagan var all

Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna dör men ger liv åt dom fröer som gror
Och jag söker än efter spåren mot gläntan där vindarna bor

Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna flyr men dom finaste fröerna gror
Och jag söker än efter spåren mot gläntan där vindarna bor