Gunilla är ganska ful och hon saknar takt och ton.
Hon har allt man kan önska att man aldrig nånsin fick.
Men det värsta utav allt, det är att hon är kär i mig.
När hon gör sina attacker, då får man passa sig.
Jag klär av mig naken och spelar träd när hon går förbi.
Men min list känns trist när hon på min kvist börjar klättra, jag säger:

Gunilla, jag mår illa, jag orkar inte gömma mig för dig.
Att du blev så äckligt slemmig, hur kan det komma sig?
Gunilla köp en villa och bosätt dig på Island någonstans.
Ja, dränk dig i en jökel din jäkel.

Men Gunilla bara ler,
jag tror inte att hon ser att jag inte är intresserad,
men det är mer än hon förstår.
Så hon gör ett nytt försök, jag önskar jag kunde gå upp i rök,
när hon kletat ögonskugga på kinden och hällt glitter i sitt hår, sitt svintohår.
Mina vänner riktar hårda sparkar mot min rygg.
Dom går hem till mig och river sönder min cykel, jag säger:

Gunilla, dom gör mig illa för dom tror att vi blitt ett par.
Hon skiner upp och säger:
Det är ju vad vi har.
Gunilla, din gorilla, ta dig hem till djungeln där du bor.
Och låt elefanter på dig trampa din slampa.

Hemma hos Gunilla sitter hennes far och hejar på:
Kom igen Gunilla, lägg på ett kol, du måste lägga i.
Annars tror dom att du är bi och det vill inte vi,
nu måste du vara snabb och fixa dig en grabb.
Ni kan vara lugna, stressa ner och bara vilar er,
inte känna er tvugna att för min skull anstränga er mer.
För jag har hittat en pojke som är snäll,
han sjunger roliga ramsor för mig varje kväll...

Gunilla, jag mår illa...