Ăngeln föll ner frĂ„n berget en natt Hon var sĂ„ yr och sĂ„ varm Hon hade guldgula klĂ€der och ett skimrande skratt Hon la sin hand pĂ„ min arm Vi sĂ„g oss ett hus vĂ€ster om stan, precis dĂ€r solen gĂ„r ner Det var flyende dagar men vi var bara barn Och vad vi Ă€n gjorde lĂ€ngtade vi efter mer
Veckor och Är var en viskande sÄng och solen blev sÄ mÀrkvÀrdigt blek Och om daggen glittrade pÄ morgonen nÄgon gÄng sÄ gick Àngeln alltid ut för att be Det var kalla nÀtter och Àndlösa grÀl med hatet som Àr kÀrlekens svans Och en dag sa Àngeln, adjö och farvÀl med barnen pÄ armen försvann ho nÄgonstans
Och dÄ, efter regnet sÄ kommer det ett annat regn Men sen, efter det regnet sÄ gÄr vi ut igen du & jag
Vi kommer och gÄr som vinter och vÄr och det Àr alltid hon eller jag Vi lever pÄ stormen coh fryser pÄ dagen och pÄ natten Àr vi borta ett tag Men en dag stÄr Àngeln pÄ tröskeln och ler och allting blir sÄ blÀndande hetl Vi möttes i stan pÄ ett lysande torg och gick dÀrifrÄn mot seger och sorg