Cold autumn rain, fields new-plowed
A sludgy bane, far from home
The time has come, our troops march on
A silent hum, a cheerful song

Den snöiga nord är vart fädernesland
Där sprakar var härd pa den stormiga strand
Där växte vid svärdet var seniga arm
Där glödde för tro och för ära var barm

Vi vattnade i Nevans bad var frustande häst
Han sam öfver Weichseln sa glad kom till fest
Han sam öfver rhen vart hämnade stal
Han drack utur Donau kejsarens skal

Och rida vi fram öfver slätter och däld
Sa springa ur hofvarna gnistor af eld
Sa haglar vart hugg som ett hammarslag
Sa ljusnar för världen en framtids dag

Meill' äärillä Pohjolan on kotilies
Sen tuiskujen tuttu on Pohjolan mies
Käsivartemme karkaisi kalpojen työ
Sydän uskoa, uljuutta hehkuen lyö

Suur' ollut Neva uida raisun ratsumme ei
Kuin juhlaan se meit' yli Veikselin vei
taa Reinin se tuomionmiekkamme tio
se Tonavasta keisarim maljoja joi

Me riennämme, jää veritantereet taa
Tult' iskevi ratsujen raudoista maa
Ja säilämme leimuten lyö, salamoi
Käy Pohjolasta vapaiden korkea koi

In morning mist, dark lines stand still
With clenched fists, against her will
At the break of dawn, our forces assemble
A distant horn, soon cannons will rumble

A shroud of smoke, an iron breeze
A man of hope, hell unleashed
A glove of steel (sweeps the) front line down
A white lone steed, a fallen crown

Den snöiga nord är vart fädernesland
Där sprakar var härd pa den stormiga strand
Där växte vid svärdet var seniga arm
Där glödde för tro och för ära var barm

Var tröst du, som suckar I mörker och band!
Vi komma, Vi komma, vi lösa din hand
Där pustar ej träl i var frostiga nord
Friborne vi rida i fält för Guds ord

Vid Breitenfeld vi togo Pappenheim I var famn
Vi skrefvo pa Kronenbergs brynja vart namn
Vi svedde gratt skägg for Tilly vid Lech
Vi blödde med kungsblod vid Lützens häck

Och rida vi längt fran vart nordliga spar
Till glödande dufvor med blödande sar
Sa smattra trumpeterna segerbud
Hugg in, tappra led! Fram! Med oss är Gud

Meill' äärillä Pohjolan on kotilies
Sen tuiskujen tuttu on Pohjolan mies
Käsivartemme karkaisi kalpojen työ
Sydän uskoa, uljuutta hehkuen lyö

Pääs nosta, yön vanki, vaikk' ylläs on ies!
Me saavumme, särjemme teljet sun ties
Vilu Puhja on urhoin, ei orjien maa
Sana Herran ne sankariretkelle saa

Sen Breitenfeldiss' ylväs Pappenheim koki kai
Ja Kronenberg halkeimen haarniskan sai
Tuli Tillyltä parran Lech-viralla söi
Veri kuninkaamme Lützenin työn sinetöi

Ja Pohjan jos äärilta rientomme tuo
Ja rypäle ja hurme sen hohotohon luo
Soi voittoa torvemme, Taiselohon!
Eespäin! Iske, lyö! Jumal' linnamme on

Out of the dust, past our ranks
Came a mount without a master
Blood-stained it strode all alone
Each one knew The Oak had fallen

Hakkaa päälle Pohjan Poika!

Ride for revenge, we march again for the King and the mighty
Feel no fatigue, your wounds will heal when we've slain the foe
so greedy.