striden är du landets mur i frid dess röst.
Sen här den gamle Odens ätt i bild så skön..
Då tager bonden svärd från vägg det stål är blått med fingret prövar han dess egg den biter gott. Sist tar han sköldens runda värn, en sol i blod. Hell dig du frie man av järn du bonde god.
Jag svär att skydda riket hans med svärd och stång och sätta fadrens gyllne krans på son en gång.

Då hälsade han nyvald kung på pannan kysst, och långsamt över hedens ljung försvann han tyst….tysssst…
Ljuslockig Balder vredgas än, den bleke gud. Han tog blott han kan ge igen mitt hjärtas brud. Jag svär att skydda riket hans med svärd och stång och sätta fadrens gyllne krans på son en gång.Forsete,Balders höge son, har hört min ed, och om jag viker därifrån slå han mig ned!
Till Balders hage vill jag gå, har möte stämt med mina nornor där; de stå och vänta jämt.