Det var lördag kvÀll och upp pÄ logen dans en flicka stod dÀr sjÀlv och ingen sÄg att hon fanns hon ville ta en svÀngom, bara en endaste gÄng men ingen bjöd henne upp, pÄ hela natten lÄng
Hon stod och sÄg pÄ nÀr alla roade sig hon drÀnkte sina sorger med en ljummen butelj hon somnade in nÀr spritens rus blev för skönt och sen dansade hon sovande i ett hörn
HON HAR HĂRT TALAS OM ETT LAND DĂR DRĂMMEN KAN BLI SANN HON HAR LETAT ĂVERALLT MEN ALDRIG HITTAT FRAM
NÀr hon vaknade upp var redan dansen slut gryningen var dÀr och flickan kastades ut hon vandrade hem över en blommande Àng och sen dansade hon sovande i sin sÀng
Och i hennes dröm, dÀr fÄr alla stÄ i kö för att bjuda upp kvÀllens fagraste mö och nÀr kvÀllen Àr slut, dÄ vill alla ha hennes hand för att binda upp kÀrlekens starkaste band
PÄ morgonen var alla drömmar vÀck hon kysste sin dagbok och skrev med tÄrar och blÀck en sista mening som bestod av ett enda ord och sen dansade hon sovande under jord
HON HAR HĂRT TALAS OM ETT LAND DĂR DRĂMMEN KAN BLI SANN HON HAR LETAT ĂVERALLT HON HAR NU HITTAT FRAM