En ensam svan på stranden satt med huvet högt mot Kattegatt
En fisk han tog uti sin näbb, det var så lätt för det var ebb
Men fiken grät och sa som så: oh vackra svan låt mig få gå
Dessutom blir jag mera god när vinden vänt och det blir flod
Och svanen tog en lång funderare
Han tänkte på vad fisken sa
Men någon stor analyserare det kanske svanen inte va'
Så därför släppte han tillbaka den och ställde sig i position
Han hoppades på att få smaka den i godare version

En ensam svan på stranden stod
Han stod och väntade på flod
Han hade hört att fisken då var godare att smaka på

Och floden kom och fisken mä, men den var snabb som fiskar ä'
Den skrek: haha! till svanens näbb "Nu är det flod och inte ebb"

Och svanen gick iväg och betade vid kanten där han var mer van
Men aldrig mera fisk han letade för det är inget för en svan
Och även om en strand mousserade av fiskar när det blivit ebb så kom dom alla nonchalerade av svanen och hans näbb

En ensam svan jag en gång var och du var fisk så söt och rar
Jag tog dig upp uti min näbb, det var så lätt för det var ebb
Men du var ung och du var yr och ville ut på äventyr
Du sa så glatt: Ha tålamod! och du försvann sen blev det flod

Och där stod jag med lång, lång näbb för det blev aldrig mera ebb
Ja, där stod jag med lång, lång näbb för det blev aldrig, aldrig, aldrig mera ebb