Det sas på radion "Tidsvis uppehåll i Svealand" Hon tänkte uppehåll är bra men inte nog Jag skulle hellre se en riktigt bra förklaring Och allt hon inte gjort, varenda tåg hon inte tagit Står och tutar nere på gatan, bakom rullgardinen
Och hon vet att det är vår och att varje slant hon inte slängt Har varit en onödig besparing
Och radion spelar låtar som hon glömt Allting minner om en dröm som hon har drömt, hon säger
Här i bland ruinerna Bland torra salta tårar Här bakom rullgardinerna Och alla uteblivna vårar Här under askan utav sönderbrända drömmar Ska vi bygga nånting större
Det står en man nere vid stationen Och citerar nåt ur gamla testamentet Och det syns så väl att han ljuger När han talar om sin godhet och om satan Och om livet som ett liv man borde skämmas för
Hon står och sneglar ner på torget Där han predikar all sin rädsla inför Jesus Och hon tänker "Jag vill aldrig vara rädd igen"
Och kväll blir natt och tankarna för stora Det sjönk för djupt, nu har hon inget att förlora, hon säger
Här ibland ruinerna...
Jag går och aktar mig för vintern Och för gråten och den stora depressionen Jag har liksom gömt mig i ett halvår under täcket För att skydda mig mot ensamheten och tvivlet Och mot tomheten efter explosionen
Och jag ser stormen komma närmre och jag väjer Tills hon ringer och jag svarar och hon säger