LÀnge leve misÀren Min ledstjÀrna, mitt allt Du glÀdjebringande vÀnnen I en vÀrld annars menlös och kall
Kan du tar mig till havet hinsides haven Till den plats bara vi tvÄ kÀnner till DÀr vi vÀxer och frodas I tystnad Utan andra, utan oss, utan allt
Likt en fyrtioĂ„rskris I tidig tjugoĂ„rsalder StĂ„r det nu klart för mig att svaren de finnes I mitt blod Den vĂ€tska som skall tömmas ĂŒr det hölje Som försöker hĂ„lla samman min menlösa kropp
Och nÀr döden greppar tag mig Smeker mig, och sÄ omsorgsfullt vaggar mig till sömns Ser jag vÀrlden som pÄnyttfödd Folktom, söndertrasad och brungrÄ