Sandra springer nerför Sista Styverns Trappa på Fjällgatan försvinner hon ut i millennienatten. Tänk om vi aldrig ses igen. Vi två skulle byta löften den helgen men jag blev full och hon förbannad redan första kvällen. Tänk om vi aldrig ses igen, tänk om vi aldrig ses igen. Sandra bar en längtan ut i stora världen är det ödets nyck att flickor man träffar alltid bär den? Tänk om vi aldrig ses igen. Var det mitt fel? Var det ödet? Var det världen? Var det Sandra? Har människor för lätt att bara klandra varandra? Tänk om vi aldrig ses igen, tänk om vi aldrig ses igen. Sista gången jag såg Sandra var i Sista Styverns Trappa hon var mitt sista hopp, det sista guld jag nånsin ville tappa. Tänk om vi aldrig ses igen. Vi två kunde lagt världen för våra fötter, men sanningar blir saga och sagor blir böcker. Tänk om vi aldrig ses igen, tänk om vi aldrig ses igen. Nere på tunnelbaneperrongen bromsar sista tåget in och kanske hinner jag ifatt, kanske jagar också du ett tåg i London, kanske inte, men kanske kan vi drömma om varandra i natt.